Onödigt ledsen...
I min "Book of Life" är det en taskig sak att säga när man inte bett om brutalt onödig ärlighet.
Fine, jag köper att man tycker så, men det är inget man delar med sig till människor man tycker om.
Det är iaf vad jag tycker.
Men man kanske inte är så omtyckt som man trodde...?
Fine, jag köper det med, men jag anser att jag inte blivit förvarnad i så fall.
Det enda jag vet; är att om jag hade en vän eller en bekant som jag tyckte om och den personen köpt något för 6000 kronor, skulle jag inte dela med mig om min vetskap, om att saken för 6000 kronor var obekväm.
Inte så länge jag inte hade något som följde upp, som tex: Soffan du köpt är as obekväm enligt mig, men det är lugnt. Kolla med JYSK och hör om du kan byta, det går säkert bra.
Hade varit lite mer humant kanske. Åtminstone mer uppmuntrande.
Ja jag vet inte...Jag gillar inte att göra folk ledsna i onödan.
Smight me, oh mighty smighter...
Jag går väl ut och går då, men FAN vad jag inte orkar!
(pratar med mig själv)
Ska snart knalla iväg på en promenad och det känns SJUKT jobbigt ( jag är trött) men jag SKA göra det.
Tar en tur förbi lägenheten också. Känner att jag vill titta till den ;)
Nu har man någonstans att lägga däckade kompisar också ;)
Jag har köpt en soffa! En bäddsoffa; vilket kan vara väldigt nödvändig, dels för att själv sitta i (duh) men även en plats för min vänner att sova i när de besöker min underbara lägenhet =) Inte främst för att däcka i, efter en Night out on the Town!
Billig var den dessutom; 5999 kr.
Tack och bock, nu börjar det röra på sig! Imorgon tar den plats i min nya lya och sen kommer det bara att rulla på.
Snart, mycket snart sover jag min första natt i min vindsvåning ;)
Peace, Love & Respect!
Soffan är inköpt på JYSK och gick på 5999 silvermynt ;)
Ny lägenhet = Nytt liv?
Det skrämmer mig samtidigt som det känns helt otroligt...
Lägenheten är mysigt och hemtrevlig, med väldigt smarta lösningar.
Främst ser jag nog framemot att flytta, samtidigt som jag vet att det innebär en himla massa förändringar.
Blandade känslor helt enkelt. Skräckblandad förtjusning.
Sen känns det rent generellt att jag har ca 1923983798132 saker att ta itu med just nu.
Hur mycket det egentligen är kan jag nog inte riktigt säga, men helt säker är jag på att jag stressar upp mig till en onaturlig nivå i onödan. Hur jag ska kunna ändra på det vet jag inte, men är övertygad om att det är nödvändigt för mitt välmående.
Just nu ska "en sak i taget" regera. Inte för att jag i nuläget är övertygad om att det kommer att funka för just mig, utan snarare för att jag är fullt medveten om att jag inte vet vad som är bäst för mig just nu, så jag är villig att testa det mesta. Även sådant som inte övertygar mig.
Helt enkelt för att jag måste.
Känslan inom mig just nu är; att jag vill vara klar med flytten Nu Nu Nu, samtidigt som jag inte vill börja på alls.
Jag hatar mellanting! HATAR!
Sedan behövs en resa snarast! Hemskt gärna en TH realterad sådan. Men en resa till Hamburg enbart för att avnjuta stan (mitt andra hem) skulle inte sitta helt fel det heller.
Just nu står allt still, och jag gillar det inte. Något måste påbörjas!
Så fort flytten kan sätta igång kommer nog allt att kännas bättre.
Låt oss iaf hoppas på det.
Bilder på lägenheten kommer asaiht (as soon as I have them).
Peace, Love & Respect
PS.
Han som bodde i lägenheten före mig är en stor skit och han borde lära sig hur man pratar med andra människor innan han öppnar käften! Köp en hjärna på svarta marknaden för fan om du nu saknar en!!!!!
WIE(O"U("Y)ERY"(/)EY"(/#&/!%"#!#&!&&/!#¤%!&#!#&/&
DS.
Flytta på dig, för du står i vägen!
Jag sitter fast.
Jag sitter fullkomligt fast i något som gör att jag inte kan göra allt jag älskar att göra.
Det känns som...ja...det skulle kunna vara så, att jag sitter fast i mig själv.
För det är mest logiskt, eller hur?!
Det finns ingen som håller mig fast,vad jag vet.
Bakom mig finns ingen som håller mig nere.
Framför mig står ingen som blockerar min väg.
På min högra sida finns ingen som viskar: jag låter dig aldrig gå.
Inte heller på min vänstra sida står det någon som säger: jag kommer att hindra dig i allt du vill göra.
Ingen står i min väg, förutom jag själv.
Problemet är bara; Hur ska jag få mig själv att inse det här,
på riktigt?
<3
Bill is not your Bitch!!!
Jag är så jävla överlycklig att han skiter i alla puckade fans som gillar TH för Bills stil. De kan gott vara utan dom i vilket fall som helst, för vem fan vill ha sånna fans?
Mister man fans för att man bytt stil, och nu menar jag stilen som man har utåt, då är det ju skitsamma egentligen. Då bryr man sig ju inte om TH som band i vilket fall som helst. Det vill säga, att om man ger upp TH för att Bill har bytt stil, då har man aldrig gillat musiken på riktigt.
Sen har man också missuppfattat vem Bill Kaulitz egentligen är.
Synd för alla som inte diggar hans "nya" stil att han fullkomligt skiter i vad de personerna tycker. Synd för dom att han alltid har varit den personen som alltid går sin egen väg.
Och glad som fan är jag för det! Glad som fan är jag att Bill fullkomligt skiter i vad som "förväntas" av honom.
För kom nu ihåg: Det här är samma Bill som ni såg för tre månader sedan!
Det här är samma Bill som från början klev in i rampljuset!
Det här är samma Bill, helt enkelt för Bill har alltid gått sin egen väg!
Det är därför han har kommit så långt.
Känner ni att ni inte gillar Bill längre, då har ni aldrig gjort det heller.
För det här är Bill. Det här är Bill till 100%. Bill som alltid gått, och fortfarande går, sin egna väg.
Det är Bill, och har alltid varit Bill.
Det är så jävla skönt, att han fortfarande är sig själv.
Det är ett stort FUCK YOU till alla som tror de kan styra honom.
Media kan ju slänga sig i väggen.
Bill is not your bitch!
You're his!
<3
Observera att jag tycker han är as het i det här.
Av många anledningar, men främst för att det är så jävla Bill.
