World of Jinx

Inget funkar fan.

Jag får inte tag på de människor jag måste få tag på,
tävlingen i Street Teamet går inget bra samt att....
Well, det fanns väl inget mer att klaga på egentligen.
Bara känner för att klaga lite, för omväxlings skull ;P
lol

Ok, fine. Jag är tydligen en gammal kärring dessutom, eftersom jag grät under Vickans och Dannes tillkännagivande ang förlovningen.
Det är bara gamla brudar som grinar för sånt.
Så tydligen är 50+ nu.

Hej svejs.




Post-it monster på jobbet.
Jag hade tråkigt.

Jag orkar inte....

Jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte!!!!

Ska jag behöva be om ursäkt för den jag är?
Ska jag behöva be om ursäkt för det jag gör?
Ska jag behöva be om ursäkt för att det jag gör, gör jag bra?

Ska det behöva vara så....
Ska man behöva ta sån skit?
Ska man behöva ta skit över huvud taget?

Så, nu har vi gått igenom det: Dumma mail som jag fått i min mailbox.
Ok, över till annat:

Live är tufft som det är redan, just nu.
Det är Februari, allt står still och jag känner mig redan hopplös och instängd.
Jag känner mig redan utesluten, för så har jag sett till att det blivit.
Av egen kraft har jag uteslutit mig själv från världen och andra människor,
för man orkar inte alltid.
Man orkar inte hålla skenet uppe.
Och vad är då meningen med att umgås med andra? Så att jag kan förpesta deras vardag med mitt dåliga mående?
Nej, jag vill inte det. Och jag vill förhindra det om jag kan. Kanske lyckas jag inte alltid med det, men då är det inte medvetet.

Problemet är, att jag inte tycker om att utesluta mig själv.
Jag kan inte säga att jag trivs med det, egentligen...
Så frågan är; Vad fan gör jag så för?
Svaret finns dels ovan, men sen då?
Är jag någon form av hycklare? Ska jag bli en sån där sorglig jävel, som självömkar sig själv bara för att man "lider" för den goda sakens skull?

Jag har aldrig haft något till övers för hjältar. De sätter sig själv åt sidan hela tiden och tänker aldrig på sig själv. Lider för den goda sakens skull.
"Men jag mår bra av att hjälpa andra!"
Men sitter du inte ensam på kvällen då?

Jag vill inte försöka spela någon jävla hjälte. Jag kommer inte ens att uppnå det, för se på det med verklighetens ögon: Du är människa!
Jag vill bara försöka göra mig själv delaktig.
Jag vill vara med de som jag tycker om.
Må de kanske hata mig för att jag förpestar deras vardag ibland, men jag hoppas att det i det långa loppet inte gör så mycket.

Underlig vecka.
Rent spontant skulle jag säga att den var dålig, men när jag tänker efter var den nog inte det egentligen.
Inte jämfört med riktiga problem.

Jag insåg idag när jag stod och diskade (sk. vardags insikt) att jag väljer att klaga på banala ting istället för det som egentligen stör mig.
Troligen därför att jag inte vill dela med mig av mina verkliga problem.
Varför jag känner så vet jag inte, jag insåg just det här så jag får ta mig en funderare på detta.
Med andra ord: Jag återkommer.

Peace, Love & Respect

Inspiration...

JSF