World of Jinx

Kan slå vad om att min föregående kväll/natt slår din...


Jagade en hare med bilen (ofrivilligt) inatt ca. 23.00 eftersom denne inte hade vett nog att fly in i skogen, utan istället hoppade sick sack (slalom?) över vägen framför bilen.
Sakta.
Länge...


Kommer fram till stugan och tror att någon bajsat på vår gräsmatta. Ja, det är sant. Där ligger papper och...ja...jag vill inte prata om det. Min mor berättade för mig vad hon såg, medan jag vägrade kolla utan istället skrek ut min fasa över att det har vandrat ett psykfall på vår gård.
I min övertygelse att det fanns någon i närheten som vill oss något ont (ett psykfall) eftersom ingen normal människa beter sig på det sättet, satte min paranoia igång med full fart. Naturligt nog.
Dock måste vi äta, eftersom middag inte hunnits med ännu. Så klockan 23.30 tändes grillen, och middag fick vi i oss runt 00.00 snåret.


Så inom loppet av en timme hade vi:
Jagat en galen hare som inte hade en inbyggd flyktradar.
Sorgligt nog insett att bajsmannen gjort ett besök i vår trädgård.
Lagt kniven på bordet bredvid sängen, ifall det INTE skulle vara så pass bra nyheter att det INTE var bajsmannen som varit på besök, utan in fact en riktig psykmördare!
Lagat middag (observera grillning av kyckling, majs, grönsaker samt klyftpotatis till det!) klockan tolv på natten...


Morgonen efter säger min kära mor, att; "Du, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här...Men pappret som låg på gräsmattan var det jag använde för att torka av bakrutan på bilen igår...Jag hade helt glömt bort att jag lämnat det där..."
I mitt nollställda tillstånd sa jag något liknande som:
"Jaha..." och tänkte att: resten av det som låg på gräset då?!


Det visade sig vara fågelskit som någon OERHÖRT väluppfostrad fågel lämnat efter sig... PÅ pappret...!
Är det inte HELT otroligt, så säg?


Jag ville döda min mor lite då hon låtit mig vara livrädd och paranoid en hel natt, men mest glad är jag över att det inte finns en äcklig psyk mörare eller bajsman ute i vår sommarstuga...

Att slås av insikten att ingenting är nytt, utan att det enbart är upputsat skit man lagt bakom sig, var inte lätt, dock nödvändigt. För så ser verkligheten ut; min verklighet.

 

Har lyckats lura mig själv till den milda grad, och till den gräns där jag trott att man kan uppleva något nytt på det här stället.
Att man kan stöta på nya människor och/eller bilda nya och bättre relationer med gamla bekanta. Men ack så fel man kan ha, för ICKE går detta!
Plötsligt, genom sådana banala och själslösa medel som Internet communitys, kom insikten som ett åsknedslag och sa till mig: Du har lurat dig själv! Det är bara skiten du lagt bakom dig som återuppstått i annan form! Det smutsiga du gett upp (av den enkla anledningen att du blev smutsig inombords och i vissa fall även utanpå) har nu åter igen bestämt sig för att hemsöka dig, i en förfinad skinande version. På det sättet tänkte det smutsiga lura dig att detta var något nytt och något som kommer att göra dig gott.
Det är inte nytt, det gör mig inte gott. Att det skulle ta mig så lång tid att inse trodde jag aldrig, men här är jag nu: Lurad och åter igen smutsig.

 

Kanske kommer jag aldrig att bli helt ren?
Kanske kommer en del inom mig alltid att vara smutsig.
Kanske måste jag lära mig att leva med det, se till att helt enkelt lämna den biten bakom mig och aldrig ge den uppmärksamhet igen; Låta den biten av mig själv förbli smutsig, inte slösa på energi att försöka få den skinande ren.
Kanske är det bäst att bara gå vidare, lämna det smutsiga bakom sig och låta det ruttna bort.

 

Det går inta att putsa upp, det går inte att skapa en ny och bättre version av den skit man en gång lämnat. Det är skit, skrot, som man gett upp eftersom det är ett hopplöst fall och det går inte att bygga något bättre av det. Det kommer alltid att vara skit, skrot och en rostig spik i foten.
Men jag har försökt. Med alla de medel jag besitter har jag lurat mig själv och fått mig själv att försöka, försöka att skapa den version jag vill ha, som jag sökte från början.
Det går inte att skapa den versionen, för den finns inte. Har aldrig existerat. Jag gav mig in i det smutsiga, i tron om att det var rent, och blev lurad. Det har aldrig varit rent, det har alltid varit smutsigt och det vill inte bli rent.

 

Jag måste sluta försöka. Jag blev smutsig av min desperation att finna det som är rent. Jag måste låta den delen av mig vara, bero, bli lämnad till att förbli smutsig. Inte behöver jag ge den delen min uppmärksamhet, för nu ger jag mig iväg i sökandet efter det som är rent på riktigt.
Aldrig mer tänker jag bli lurad. Aldrig mer…