World of Jinx

Ett mirakel i vardagen...
Det är oftast då de sker, är det inte så...?

Gick i min egna värld med iPoden på hög volym och fejade på, då en fjärdeklassare stövlade in i klassrummet. Alla hade slutat för längesedan men han var nog kvar för att ha lektion i eget instrument.
 "Du var med i tidningen" sa han. Konstaterade, för det var inte en fråga.
 "Haha, ja det var jag. Vad kul att du läste" svarade jag, och blev glad över att 10-åringar läser tidningen ;)
 "Mmm, om Tokio Hotel, Du skriver om Tokio Hotel."
Jag instämde, eftersom det är helt riktigt ;)
"Och trummor. Du spelar det" fortsatte han. Även detta ett konstaterande. Jag instämde återigen eftersom även detta stämmer. Dock var jag fortfarande omedveten om vad egentligen komma skulle.


"Har du träffat dom någon gång då?"
"Om jag har träffat Tokio Hotel? Ja, när de var i Sverige nu i September."
Så stora hans ögon blev då. Lika förvånad blev jag över att han blev förvånad. Haha =) För jag anade inte att han faktiskt, ja ni vet..diggade TH på så sätt!
"Va!? Jag tycker om dom! Gillar dom jättemycket!" sa han, på ett sätt som enbart en 10-åring kan uttrycka sig på: Ärligt och innerligt.


I och med det växte mitt hjärta med ca. 73872973984 storlekar.
En 10-årig kille tycker om Tokio Hotel jättemycket.
Om inte det kan rädda ens dag, ja då vet fan inte jag. För mig var det, fantastiskt fint!
Han tillade dock i slutet av samtalet att han gillar Michael Jackson bättre ;)
Må så ske då. Haha ;)

Michael Jackson var, är, var...Jag vet fan inte längre vad jag ska säga!
Var; För han finns inte längre...
Är; För han finns visst!
Minnet finns för oss som väljer att ta vara på det, för Michael Jackson har satt spår.

En sådan levande människa, hur kan han inte längre vara i livet?
Det blev overkligt, att se "This Is It"...För är det verkligen det? Is this it?
Nej, det är omöjligt när det gäller Michael.
It keeps on going...
Det har han bevisat under hela sitt liv och han bevisade det sannerligen i dokumentären jag såg ikväll.

Fan!
Kom på mig själv att upprepa det under dokumentärens gång.
Fan!
Fy fan...
Fan, för att han har lämnat den här världen!
Fan, för att han var (är? var?) så jävla, JÄVLA, bra!
Fan, för att han BEHÖVS ju så jävla mycket!
Är det själviskt, att säga så? Att den här världen behöver honom?
Ja, lite...För inte fan förtjänar den här usla världen honom...
Vi behöver honom, men vi förtjänar det inte.

Han har det underbart fantastiskt bra nu där han är. Allt han trodde på och levde för har gett honom en fin plats någonstans där vi inte längre kan nå honom.
Är det ändå inte en självklarhet?

Folk väljer helt tydligt vad de vill tro på angående Michael Jackson.
Jag väljer att tro på det jag har sett ikväll.
An unstoppable force, a loving and wonderful human being.

Vila i frid, Michael Jackson.

Jag är så jävla trött...
Kanske är det därför jag gråter?
En hel veckas arbete gör sig påmind under denna Fredags natt, och jag är trött. Utpumpad.
Och jag gråter...Floder!

Det finns inte många videor från Tokio Hotels konsert/uppträdande i Aten ikväll, inte under den tidpunkt jag skriver detta. Men jag har sett några, och ja...Sa jag att jag gråter floder? Det var ta mej fan årets underdrift.

Tokio Hotel-Fan är jag, vilket gör sig påmind sådana här stunder.
Det känns i hjärtat, i själen. Herregud, det gör ju så ont på ett sådant underbart sätt! Är detta självplågeri, att älska ett band såhär mycket? På ett sätt kanske, but the good parts is taking over!

Sitter här helt utpumpad och låter allt jag känner skina igenom. Skrattar av lycka för mig själv samtidigt som tårarna faller. Lyckotårarna. De har väntat på att få komma ut ett tag nu.
Tokio Hotel is back, for real! Ikväll hände det. Så känns det iaf och det gör sig defenitivt påmind! Därav dessa reaktioner. Det är så starkt, det är så magiskt. Det är ett rus som ingen drog någonsin skulle kunna åstadkomma, and that's that!

It's a good day to be alive. It's a good day to be a Tokio Hotel-Fan!
Ta mej FAN att TH Fans är lyckligare än resten av världen en sån här kväll! Vi som tillåter oss själva att älska, att känna, att hänge oss åt detta band som ger oss så himla mycket! Det här bandet ger oss mer än vad vi klarar av att hantera, och vi älskar det!
Det är ju därför vi älskar dom, det där bandet...Tokio Hotel!

Det här är i alla fall det finaste som jag har läst på länge..:

"Av okänd anledning stötte de biologiska föräldrarna bort ägget.
I stället tyckte personalen på djurparken i Bremerhaven i norra Tyskland att det var dags för Z och Vielpunkt att bli pappor.

De homosexuella pingvinerna lär ha funnit sig till rätta i de nya rollerna direkt. Sedan fyra veckor rår de om den lilla ungen och beter sig enligt personalen "just som kan förväntas av ett heterosexuellt par".

- De två lyckliga papporna tillbringar dagarna med att uppmärksamt skydda, vårda och utfodra sin antagna avkomma..."

http://www9.dn.se/nyheter/varlden/gay-pingviner-adopterade-en-unge-1.885752