Here I go again on my own...
Nu är det dags.
Igen.
Men den här gången har jag gett mig fan på att Jag ska styra Bloggen och inte att Bloggen ska styra Mig.
Jag älska att skriva. Därför vet jag inte varför jag inte gör det oftare. Varför jag inte gör det jämt!
Att jag sätter någon form av press på mig själv, till den gräns att jag tar död på min kreativitet, det är ett sjukt
beteende jag har.
Då kan man fråga sig varför jag gör detta mot mig själv. Hade jag svaret på den frågan skulle inte dessa rader existera. Jag vet alltså inte varför jag hindrar mig själv från att göra det jag älskar. Kanske är jag rädd att det inte ska leda någonstans, att det inte är värt att lägga ner tid på eftersom det inte kommer bli något av det.
Om jag ändå kunde förstå att det inte är det som är poängen! Poängen är att jag konstant tänker på att skriva, så vem fan bryr sig om det leder någonstans eller inte! Poängen är, att jag älskar att skriva om allt och inget och att det ska vara så svårt för mig att förstå det har jag ingen aning om.
Det här inlägget är till för att diskutera med mig själv. Detta är alltså inget som är en självklarhet för mig, snarare tvärtom. Det krävs för mig att jag skriver mig själv till rätta, det är så jag får perspektiv på saker och ting.
Därför vill jag nu tacka mig själv för ännu ett givande samtal! Tack tack =)
yey shes back!
du anar inte hur många gånger jag kikat in här under de senaste månaderna för att se om du uppdaterat.
tur att vi har haft hyfsat kontinuerlig email kontakt annars hade jag kunnat tro att du dött :O
Du borde plugga samma kurs som jag, kreativt skrivande. En distanskurs som går på halvfart från gävle högskola. Där får du skriva vare sig du vill eller inte. Jag lovar, det är grymt roligt, och eftersom den är på halvfart går det hur bra som helst att kombinera med ett jobb.
Kräm!
