It's a hard life...
Ibland blir man så ledsen...
Jag spinner vidare på det jag skrev om igår, samt det Emmla sa i en kommentar från det inlägget; Ibland blir man så ledsen. Där kommer hela: "Jag vill leka hjälte och rädda dom från allt ont i världen" in i bilden igen.
Vilket man inte kan. Vilket man inte heller ska. För självklart ska de leva sina egna liv och lära av både misstag och framgångar i livet. Men herregud, man BRYR SIG JU SÅ ÖVERMÄNSKLIGT MYCKET.
Hjältar sätter, för att generera, sig själv åt sidan. Offrar allt för att rädda andra och offrar på så sätt sig själv. Offrar man sig själv helt och hållet mår man tillslut inte bra, och mår man inte bra kan man heller inte rädda andra. Ibland kan nog hjältar förlora sitt syfte och det de lever för just därför att de lekt just det: Hjältar.
Därför är lösningen att hjälpa folk till att hjälpa sig själva. Det vill säga, att man inte plockar upp människor och bär dom på ryggen ut från det brinnande huset, utan man ger dom syret som gör att de kan ställa sig upp på egen hand och gå ut på egna ben.
Nu är det självklart inte så att jag tror att personerna i Tokio Hotel inte kan hjälpa sig själva, det är inte det jag vill säga. Självklart är de inte hjälplösa på något sätt.
Det jag vill säga är; att när de väl hamnar i situationer man ser att de är obekväma i eller när man ser på dom att allt inte är 100% bra, då önskar man att man var där. Man skulle vilja säga att man bryr sig om dom och ställa frågan: Finns det något jag kan göra för att underlätta din situation? Finns det något jag kan göra för att hjälpa dig på din väg att rädda dig själv ur det här?
It's a hard life, och man vill vara i närheten av de människor man bryr sig om. Finnas där. I det här fallet är man så otroligt långt borta, men ändå så väldigt nära i tanke och själ.
sv: tack
Jättebra skrivet!
Precis!
Word :p
Man skulle vilja vara en röst i deras öra ibland som viskar att det finns någon som bryr sig på riktigt. Som viskar att det ordnar sig. För som du säger, klart de klarar sig själva, men ibland ser de så hjälplösa ut. Ibland vill man bara hjälpa. Lite åtminstone. Om jag fick säga vad som helst till TH så skulle det vara att jag ville att de skulle vara lyckliga, även om det innebar att de slutade med musik. Även om de aldrig mer släppte en skiva eller hade en turné.
Nu tror jag ju inte att de skulle kuna vara lyckliga utan att hålla på med musik ;) men ändå.
