World of Jinx

Hoppas! Herregud vad jag hoppas!

Hoppet är vad jag lever på just nu. Jag hoppas att det som jag absolut vill göra kommer att leda till att jag får göra det andra jag absolut vill göra. Att det ena bra leder till det andra som är minst lika bra.
Eller, de är bra på helt olika sätt egentligen.
Det enda jag kan säga är att:  Jag hoppas! Så innerligt att det gör ont.

Just nu sitter jag och har ingen egentlig inspiration till att skriva, trots att jag vill. Hur kommer det sig? Lurar hjärtat hjärnan sådana här gånger eller vad är det frågan om? Det känns som att jag håller inne med något fantastiskt men att jag inte får det att komma ut.
Oerhört frustrerande.